Sigfrid Leijonhufvud.

Stockholmsjournalisternas seniorer (SJS) håller årsmöte den 15 februari 2017 i studio 4 på Radiohuset. Gäst är Jan Eliasson, nyligen avgången vice generalsekreterare i FN. Han är begivenheten och vi ska ge honom ett fint mottagande parat med lite kniviga frågor.

Det blir efter det ordinarie årsmötet, då vi presenterar verksamhetsberättelsen och då vår kassör kommer att presentera ett årsbokslut som tål granskning och en budget som är realistisk och hållbar.

Stipendiegranskning pågår

Detta kräver förberedelser. När jag skriver är styrelsen fullt sysselsatt med det. Då ingår också granskningen av de stipendieansökningar som inkommit från medlemmar i SJS. I år är de 20 stycken. Det är bara ett litet axplock för SJS är en klubb med närmare 1 400 medlemmar.

Är den lilla skaran representativ för den stora? I ett par hänseenden hoppas jag att det inte är så. Flertalet sökande har det knapert ekonomiskt. Det är därför de söker ett stipendium på 6 000 kronor för rekreation och/eller stimulans. SJS stipendier är inte heller avsedda att gå till dem som lever på hyggliga pensioner och extrainkomster.

Bland dem som söker finns också ett – som jag hoppas – icke representativt antal som drabbats hårt fysiskt och psykiskt. Jag ska inte här gå in på varför. Jag vill istället betona det som ändå gläder mig i ansökningarna. Det är att de nästan genomgående andas det som en gång gjorde oss till journalister eller murvlar. Det som kan sammanfattas i ett ord, nämligen NYFIKENHET.

Etern eller den stora dagstidningen ger oss inte längre möjlighet att nå ut till många med våra upptäckter, läror och irrläror. Men nyfikenheten finns kvar även hos dem som har det knapert eller på annat sätt svårt. Man vill återvinna hälsan i värmen. Det är bra – stipendierna är till för rekreation. Men nästan genomgående vill man förkovra sig, studera, skriva, fotografera. Mellan raderna står ordet nyfikenhet gång på gång. Det gläder mig för det är vår röda tråd i SJS.

Det är för att stimulera till fortsatta upptäcktsfärder i det inre och det yttre som vi driver verksamheten inom SJS. Och driver den med framgång vill jag hävda. Med allas hjälp som kommer till våra föredrag, våra pubaftnar och resor. Vi vill inte stilla er nyfikenhet utan stimulera den. Och vi vill knyta an till det yrke som vi (mestadels) älskade över både ett och annat som kunnat te sig matnyttigare.

Nu lämnar jag över klubban

Jag har fått vara med som ordförande i sex år. Jag tillträdde den 24 februari 2011 och efterträdde då Eva Marling, en kär vän och f d kollega. Hon hade bett att få lämna posten i förtid på grund av sviktande hälsa. Det hela blev så sorgligt för Eva avled redan i början av februari det året.

Men jag märkte snart hennes fina insats. Allt var i god ordning och väl förberett. Sedan har det gått av bara farten. Vi har ökat den. Vi är dubbelt så många som 2011. Vi har haft stora begivenheter – som ”bonden” Göran Persson och författaren David Lagercrantz (2 ggr) – och små pubträffar varje månad utom juli. Och vi har rest så det stått härliga till. Senast till Kaliningrad! Vi har mött kollegor var vi kommit. Och vi har haft kul.

Den 15 februari lämnar jag över ordförandeklubban gjord av trä från regalskeppet Vasa och säger tack för mig.

De sex åren har varit spännande men inte stillat min nyfikenhet. Vi ses, för jag ämnar hänga med SJS även på tampen.

Sigfrid Leijonhufvud