”Historieätarna” hör till SVT:s mest framgångsrika programserier på senare tid med uppåt 1,5 miljoner tittare varje vecka. Publiken bestod av alla åldersgrupper. Tolvåringar och 90-åringar tycks ha haft lika stort utbyte av Lotta Lundgrens och Erik Haags nedslag i olika epoker av svenskt leverne, där de klädde sig, åt och försökte leva i den tid som skildrades.

Jonas Leijonhufvud hittade förlagan i England och lyckades tillsammans med Karin af Klintberg övertyga SVT:s kulturchef Eva Beckman att satsa på en försvenskad variant av serien. Jonas har varit med som redaktör sedan starten 2012 och var nu inbjuden till årets första pubträff för att berätta om bakgrunden och tillblivelsen av den populära serien.

En ovetenskaplig undersökning medelst handuppräckning i publiken visade att i stort sett 100 % hade sett ”Historieätarna”.

Vi fick höra om researchen kring vardagslivet under de olika tidsåldrarna. Om maten, om kläderna och om de sociala villkoren för både överklass och fattiga bonndrängar. Särskild vikt lades förstås vid recepten, som inte alltid var så lätta att skapa. Från 15- och 1600-talet fick man leta i bevarade dokument som krigsskildringar, brev och dagböcker för att här och var snappa upp fragmentariska skildringar av måltider. Med Cajsa Wargs (1703-1769) ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber” fanns sedan nedskrivna recept att följa – dock utan måttenheter.

Ofta småfulla

De inbjudna stjärnkockarna skapade måltiderna med fantasi och rimliga gissningar, vare sig det handlade om kojuver till överklassen eller den ständiga gröten till fattigfolket. Eftersom vattnet var starkt förorenat drack man endast öl och brännvin till såväl frukost som kvällsmat – och jodå, Lotta och Erik levde helt autentiskt och var ofta småfulla genom inspelningarna.

Under höstens omgång av serien (f ö den allra sista!) skildrades mest villkoren under 1900-talet och millennieskiftet. Där var hemmafrun och maken som cyklade till jobbet med matlådan i unikaboxen. Och där var vår generations familjetillvaro med popmusik, jämställdhet och dubbelarbete. Med andra ord lite lättare och igenkännliga förhållanden för de båda medverkande.

Hellre ”Flygande Jakob” och päronhalvor med After Eight än kospenar och soppa gjord på läderbitar!

Agneta Brunius