Stjärnreportern Bosse Lindquist är själv rena motsatsen till stjärnkirurgen Paolo Macchiarini som han avslöjat: spenslig, saklig, precis men ödmjuk i framtoningen. Som när han framträdde för Seniorjournalisterna i en knökfull ABF-sal 25 februari för att tala om sina tre tevereportage om Macchiarini: en kraftfull, skrytsam, ytlig person.

Kanske var det just Bosse Lindquists försynta framtoning som gjorde att han lyckades komma Macchiarini och hans arbete med konstgjorda strupar så nära.

Själva historien är numera välkänd: Paolo Macchiarini, känd som skicklig kirurg och med banbrytande idéer om hur stamceller kan åstadkomma att plaststrupar kan växa samman med övriga organ hos en människa, anställs 2010 på Karolinska universitetssjukhuset, senare även på Karolinska institutet. Nästa år utför han sin första operation, därpå ytterligare två och fortsätter sedan med operationer i Ryssland. Operationerna hyllas som mycket lyckade och Macchiarini publicerar flera vetenskapliga artiklar om framgångarna.

Två av åtta patienter lever

Patienterna avlider dock den ena efter den andra. Första patienten på KS, en eritreansk forskarstudent, avlider i januari 2013, sedan flera andra. Av åtta opererade lever nu endast två: en svårt sjuk turkisk kvinna, opererad på KS, och en ung man från Krim som befriats från sin plaststrupe.

I juni 2014 anmäler fyra läkare som tidigare medverkat i Macchiarinis försök hans verksamhet till KS och KI. Svaret blir hot om polisanmälan. I november beslutar dock KI:s rektor Anders Hamsten att tillkalla en extern expert (efter att problemen tagits upp i New York Times), uppsalaprofessorn Bengt Gerdin. Denne fastslår i maj 2015 att Macchiarini begått uppenbart forskningsfusk. Uppdrag granskning gör i SVT i juni ett reportage i frågan.

Rektor Hamsten väljer dock att i augusti fria Macchiarini, bortsett från några mindre fel, klassade som slarv.
Först efter Bosse Lindquists tre reportage i januari 2016 (Experimenten: Stjärnkirurgen, Varje kirurg har sin kyrkogård, Sanningens labyrint) föll försvaret för Macchiarini samman. Rektor Hamsten har tvingats avgå, liksom ledningen kring honom, ett antal utredningar har tillsatts, varav en av utbildningsdepartementet (utöver en om forskningsfusk i höstas).

Det journalistiska arbetet

Både Bosse Lindquists framträdande inför Seniorjournalisterna och den efterföljande diskussionen kom naturligtvis att mest handla om det journalistiska arbetet, svårigheterna, avvägningarna…

Det var först i januari 2015 som Bosse Lindquist på SVT:s dokumentärredaktion kom in på Macchiarini-spåret. Man hade fått ett tips om de fyra läkarnas anmälan, började gräva i frågan, fick efter mycket letande kontakt med en av dem och tog kontakt med Karolinska Institutet.

Där fick han beskedet att anmälan var helt felaktig – men att han var välkommen att göra reportage och att träffa Paolo Macchiarini själv. Sagt och gjort – som en av Sveriges mest erfarna (och prisbelönta) grävjournalister och dokumentärfilmare satte Bosse Lindquist i gång.

Det tog mig en månad att förstå det medicinska språket. Och det gällde att bli lika bra som Macchiarini när det gällde struparna.

Först var han ensam, sedan arbetade han med fotografen Lars Granstrand och efter fyra-fem månader med klipparen Emil Engerdahl.

Emil var avgörande för hela dramaturgin – från den dramaturgiska bågen till planering och utförande, underströk Bosse.

Graverande material

Teamet fick möjlighet att följa Macchiarinis operationer inte bara på KS utan också i Ryssland och Turkiet. Dessutom fick man tillgång till ett stort filmmaterial som en tysk tevegrupp hade spelat in i Ryssland 2012 – men då med inriktningen att Macchiarini stod för en kirurgisk bragd. Men där hittade man också en del graverande material.
Bosse kom överens med kirurgen om att han fick ställa frågor om allt – utom dennes privatliv och anklagelserna mot honom (som ju hunnit bli en del vid denna tid). Han fick alltså umgås med Macchiarini och dennes läkargrupper medan han själv blev alltmer medveten om att hela företaget var sjukt. Fanns det inte en risk att bli kompis med gänget?

Det är alltid ett moraliskt dilemma att göra den här typen av dokumentärer. Om jag alltid säger sanningen till dem jag intervjuar så finns där ändå en stor portion önsketänkande, medgav Bosse.
Och han förklarade närmare:

Även om intervjupersonerna vet att de blir granskade så vill de gärna tro att det ändå ska bli en lite förskönande beskrivning i slutändan. Ja, det är ett moraliskt dilemma.

Som helhet tror jag det ändå det var rätt: det var korrekt mot patienter och mot forskningen. Och det var helt sanningsenligt mot Macchiarini och hans medarbetare.

Tror du att Janne Josefsson skulle ha lyckats bättre?, löd en fråga.
Vi har ju helt olika arbetsmetoder, svarade Bosse Lindquist. Jag tror inte att en mer konfrontativ intervjumetod skulle fått fram mer än jag fick. Men ibland hade jag önskat att Janne hade varit med och burdust ställt vissa personer mot väggen, erkände han. Flera av dem ljuger ju!

Vilken sorts person är egentliga Paolo Macchiarini, undrade många i publiken. Bosse Lindquist hade inget entydigt svar. En psykopat med grandios narcissism, hade en expert föreslagit. I vart fall en mytoman (tänk bara på hans fantastiska bröllopsäventyr med en amerikansk tevejournalist, publicerad i Vanity Fair). Uppenbart en bedragare men samtidigt en erkänt skicklig kirurg, en ovanlig kombination, summerade Bosse.

Macchiarini var inte alltid så noga med detaljerna. Och till och med under operationerna kunde han agera som improvisatör, tillade han.

Hur kunde detta ändå fortgå så länge, ända sedan 2010? Redan då fanns larmklockor som ringde. Ingen ville lyssna på KI och KS…

”Nobelit”

Ett systemfel, menade Bosse Lindquist. Det finns myter bland läkare om att man måste våga, att liv kanske måste offras i forskningens tjänst för att nå ett mål. Macchiarini visste hur man kunde utnyttja detta.
Med sin övertalningscharm lyckades han förföra många professorer i Sverige och utlandet.

Ett särskilt systemfel finns på KI och KS – Bosse Lindquist kallade detta för ”nobelit”, en självgodhet och lomhördhet för egna tillkortakommanden som kanske har att göra med att Nobelpriset delas ut här.

Professorer som hört av sig efter tevedokumentärerna har vittnat om hur de från tidigare tillfällen känner igen den maktfullkomlighet som KI- och KS-ledningarna visat. Anseendet har fått gå före etiken.

Nu arbetar tio olika utredningar om olika aspekter av Macchiarini-skandalen. Kan ledningarna på KI och KS andas ut? Kan deras anseende återupprättas? De ska inte vara för säkra.
Vi jobbar vidare, försäkrade Bosse Lindquist.