september 2013

Njut innan det mörknar! Det skrev jag innan vi skildes för sommaren. Och nog har det funnits förutsättningar att följa min uppmaning denna sommar. Jag har åtminstone gjort det själv. Har inte saknat mycket mer än kantareller i Sörmland.

Men nu mörknar det och det har också sina poänger. Man sätter segel inför en ny säsong med Stockholmsjournalisternas Seniorer. Den här hösten gjorde vi det också bokstavligt genom en två dagars segling i Stockholm skärgård med den tvåmastade skonerten Constantia. En fröjd också att efter höstmötet den 16 september få lyssna till Bodil Jönsson, professor emerita i fysik, som talar och skriver både roligt och fullt begripligt om vår generation och de som om möjligt är (ännu) äldre.

Övertecknat till Oslo

Vårt program är digert också denna höst – I ett par fall är evenemangen redan övertecknade. Det är roligt men också tråkigt för det väcker irritation på sina håll. Det är emellertid svårt att avhjälpa. När vi i oktober åker till Oslo är det många som inte får plats trots att det kostar en slant att hänga med. Men vi kan inte förvänta oss att bli insläppta på exempelvis en redaktion eller en ambassad om vi blir ett följe på 70 istället för som nu högst 35. Men av tröst det blir säkert en intressant resa också i vår.

Eftersom journalistik berör det mesta här i världen kan man kanske säga att vi alltid håller oss inom vårt intresseområde. Men vi sätter en ära i att varje termin ha en eller par föreläsningar och diskussioner som direkt anknyter till vår (tidigare) profession. Så blir det också i november när vi gästas av Mats Svegfors som varit chefredaktör för Svenska Dagbladet och VD för Sveriges Radio – förutom att han också varit landshövding i Västerås. Och så Tom Alandh förstås till jullunchen. Jag vill skriva att det blir något långt över det vanliga men det stämmer inte för det har också de senaste julluncherna varit…

Jag ska inte ge mig in på att värdera om journalistiken var bättre förr – åtminstone inte här och nu. Men även om ekonomin på exempelvis SvD var mycket ansträngd redan på 1960-talet så hade förstatidningarna oftast goda ekonomiska förutsättningar då och flera decennier framåt. Nu lyser knapphetens klara stjärna över papperstidningarna – goda och dåliga. Egentligen är det väl enbart de genom politiska beslut licensfinansierade public service-företagen som har råd att hålla sig med exempelvis en god uppsättning utrikeskorrar. Vad betyder de ekonomiska villkoren för journalistiken och för journalisterna? Vi ska försöka borra djupare i detta fram till nästa sommar. Naturligtvis kommer också det faktum att det blir två val att bevaka nästa år – det till EU-parlamentet redan i maj – att återspegla sig i vårt program framöver.

Välkomna till våra ljuspunkter i allt mörkare tider

Sigfrid Leijonhufvud