Angela Merkel sopade hem valet till den tyska förbundsdagen i höstas. Nu försöker Fredrik Reinfeldt härma hennes stil och taktik i hopp om att hämta in de rödgrönas stora försprång med en chans att vinna på mållinjen.
Har ni hört den förut? Inte jag heller och säkert inte flertalet av de femtio seniorjournalister som trotsat Kung Vinters återbesök den 20 mars för att i ABF-huset lyssna till socialdemokraternas kampanjledare Jan Larsson. Jag återkommer till hans analys, utvecklad i slutet av det föredrag som utlöste applåder och en kanonad av frågor från luttrade f d murvlar.
46-årige Jan ser oförskämt ung ut. Inte enbart i vårt sällskap utan med tanke på allt han hunnit med. Fallskärmsjägare, journalist, politisk sakkunnig, statssekreterare, managementkonsult på McKinsey och kommunikationsdirektör på Nordea för att nämna några. Pust!
Det står väl inte heller på förrän han är statsråd. Om nu sossarna vinner valet vilket profeten Sören Holmberg säkert tror men inte vågar säga så det hörs. Det var Sören som redan hösten 2007 deklarerade att alliansen var ”rökt” inför valet 2010.
Fallskärm på studs
– Som fallskärmsjägare kan du väl säga hur stor fallskärm du behöver?
Den introduktionen tar han på studs.
En åttondel av fallskärmen på Nordea, får vi veta.
Med ett klädsamt mått av självironi kommenterar han den ovan nämnda karriären. Den politiska hade börjat 1994 som politisk sakkunnig hos den nya finansministern Göran Persson. Men visst ville 27-åringen göra färdig sin akademiska examen – bara småplock återstod. Det var då köpet av den schweiziska chokladen hamnade på fel kontokort och plötsligt var Mona Sahlin inte längre blivande statsminister. Istället ringde den motvillige Persson och Jan fick hastigt avsluta sin akademiska karriär för att omedelbart börja jobba på installationstalet.
Och karriären fortsatte länge i medgång. 2004 efterträdde han Lars Danielsson som statssekreterare i statsrådsberedningen. Det var nu han blev känd som spin doctor – fast det hade han nog varit ganska länge.
Det blev inget spinn i valet 2006 och när Mona Sahlin tillträdde som partiordförande 2007 lämnade Jan posten som riksdagsgruppens sekreterare och gick ut i näringslivet som managementkonsult. Det var lärorikt, spännande och välavlönat men jobb, jobb, jobb. För mycket för en tvåbarnsfar. Det blev Nordea.
-Dubbla lönen och halva arbetstiden, är hans sammanfattning. Och så en uppenbarligen väl tilltagen fallskärm. Tills partisekreterare Karin Jämtin ringde å Stefan Löfvens vägnar. På med spin doctorns stetoskop och av med den feta lönen.
Jag- och vi-orienterade
– Man vinner inga val med power-point presentationer, säger Jan och fingrar vant in USB-minnet i datorn varpå följer en väl inövad men fängslande presentation om Supervalåret med Jan Larsson från Framtidspartiet.
Tänk inte längre i målgrupper som pensionärer trots att vi väl är minst 1,5 miljoner. Dela in sex miljoner röstande (2010) i jag- och vi-orienterade människor. Jan fördömer inte de jag-orienterade. Inte uttryckligen. Men det är uppenbart att dessa vid pass 45 procent av väljarna i huvudsak tillhör den andra sidan. Av 55 procent vi-orienterade är 16 procentenheter socialdemokratins kärnväljare. Viktiga att mobilisera för personliga kontakter vilket är hundra (eller var det tusen?) gånger effektivare än flygblad. Flygblad kan man glömma. 18 procentenheter röstar inte i EU-valet.
Så finns det 12 procent – som i grunden är sossar men som var över på andra sidan i valet 2010. Målet är att övertyga dom om att socialdemokraterna är pålitliga också när det gäller att sköta ekonomin – även om det inte är just den som folk bryr sig mest om idag.
Så finns det ett antal procent av vi-folk som röstar på V eller till och med SD därför att deras vi-uppfattning avviker från Jan Larssons.
Det är spännande även om jag inte förstår hur Jan Larsson får fram siffrorna i tårtdiagrammet. Målsättningarna för valet är emellertid lätta att förstå – 25 procent i EU-valet, som det är beklagansvärt tyst om enligt Larsson, och 35 procent i riksdagsvalet för (S). Måttligt tycker många men Jan är realist och beklagar att man nu måste räkna in ett växande SD i alla kalkyler. Då blir det mindre över till alla andra.
Koalition med fp?
Att hålla SD utanför inflytande kan komma att kosta på. Jan hoppas på Folkpartiet och är noga med att regeringsbildningen inte nödvändigtvis måste bestå av de tre rödgröna. Men är FP tillräckligt stort för att våga?
– Stor koalition mellan s och m?
Nej, Sverige är inte Tyskland och en stor koalition skulle ge SD alltför stora möjligheter att framstå som den verkliga oppositionen.
Oavsett vad partiledningarna på ömse håll tänker om tiden efter valet så är det nu det gäller för S att visa på klyftorna och för M att övertyga om att skillnaderna i själva verket är små utom när det gäller regeringserfarenhet.
Enligt Jans analys har socialdemokraterna ett större förtroende än M och till och med hela alliansen på en rad viktiga sakområden. Triangulering – som statsvetarna kallar det – blir då frestande för de nya moderaterna. Det är det parti som numera kallar sig Sveriges arbetarparti.
Landsfadern Freddie
Det var det som Merkel framgångsrikt gjorde i valrörelsen förra året, hävdar Jan. Hon demobiliserade och minskade avståndet till de tyska socialdemokraterna. Beslutet att avveckla kärnkraften var säkert ett sådant även om Jan inte nämner just det. Bilden av landsmodern förstärktes.
– Angie, stod det på valaffischerna.
Nu hoppas moderatledaren på ett val där man tar bort skiljelinjerna och sätter upp valaffischer med landsfadern Freddie, raljerar spin doctor Larsson.
Hans egen uppgift är att få Stefan Löfven och hela rörelsen att peka på de bråddjupa klyftorna i samhället och i politiken. Om han kommer att lyckas återstår att se. Men han kommer att göra det med charm.
Det visade han Stockholms journalistseniorer.
Sigfrid Leijonhuvud
